Att bryta upp verkligheten

Publicerad: 2012-06-28

Dagens diskussioner på Bergmanveckan har kretsat kring gränslandet mellan verklighet och fiktion. Egentligen började det redan på onsdagkvällen då Måns Månsson förhandsvisade sin kommande långfilm HASSEL PRIVATSPANAREN inför ett 20-tal unga filmare från hela landet som samlats på lilla Sudersandsbion. Efter filmen fick Måns, som själv deltog i det allra första talangmötet på Fårö positiva reaktioner på filmen, som han hoppas blir den sista Hasselfilmen. Måns fick sitt genombrott med dokumentären HERR LANDSHÖVDING där han följde Anders Björck, landshövding i Uppsala i hans arbete. Det var all väntan i det dokumentära arbetet och att vara bunden till en annan persons almanacka som gjorde att han ville gå vidare med fiktion för att få större frihet och mer att säga till om.
-Men att regissera Lars-Erik Berenett som nästan blivit ett med sin roll som Roland Hassel var mycket svårare än jag trodde, berättar Måns. Han hade starka åsikter om hur Hassel skulle vara och vad han kunde göra. Ibland stod teamet sysslolösa en hel dag medan jag fick förhandla och argumentera för mina idéer.
Filmen är svår att stoppa in i ett fack. Den ligger någonstans mellan fiktion, dokumentär, filmade repetition och rekonstruktion och karaktärerna vi möter är både riktiga pensionerade privatspanare och skådespelare. Handlingen utspelar sig kring en rekonstruktion av Palmemordet 1986.
På torsdagmorgonen plockade Marcus Lindeen, känd för dokumentären ÅNGRARNA, som först var en pjäs och sedan blev film, upp tråden om när gränserna mellan verklighet och fiktion suddas ut. Det senaste året har Marcus tillbringat i Bergmanarkivet på Filmhuset där han utforskat alla de kasserade idéer och manus Bergman lämnade efter sig. Resultatet har blivit en pjäs med titeln Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner, som spelats på Stockholms stadsteater i vår.
Marcus Lindeen och Måns Månsson mötte på eftermiddagen konstnären Markus Örn i ett samtal som modererades av Filmbasens nya konsulent Anne-Marie Sörman Fermelin. Samtalet rörde sig kring de tre konstnärerna och filmarnas projekt som de hoppades banar väg för friare arbetssätt både gällande att verka genreöverskridande och att våga misslyckas och till och med som Marcus Lindeen visa upp just det misslyckade.
-För mig var det befriande att se att till och med Bergman gjorde hederlig research, fantiserade, gjorde fiktiva intervjuer med sina karaktärer, för att sedan begrava en hel del av sina manus och idéböcker för att de som han själv uttryckte det ”inte levde”.
En annan talare och festivalgäst som gjorde intryck var Suzanne Osten som intog scenen med en alldeles särskild säkerhet och kunde fyllt mer än den avsatta timman med berättelser om sin väg in i den mansdominerade film- och teaterbranschen.