Rhizome

RHIZOME

Familjen Rhizome lever i en motstridig känsla; Å ena sidan är det skönt med en evig het sommar där regnet aldrig faller och som aldrig tycks ta slut, å andra sidan växer en krypande oro för undergången sig allt större för varje dag. Det är en övergripande oklarhet som gräver sig djupare in i barnen och föräldrarnas medvetande. Kan familjen Rhizome acceptera den nya miljön och den nya familjekonstellationen. I filmen ser vi barns kamp att anpassa sig, utöva rollspel, tälja och dyka ner i floden eller sjön. Ofta ser vi glädjen ta över och oron försvinna. Halterna av kol och kväve, fosfor i atmosfären, i oceanerna och i jordytan har förändrats. För djur och växtlighet har människans närvaro medfört habitatförluster. Men trots all förändring där nere under ytan finner de ett annat sorts liv; – genom haptisk perception, i reflektionen av solen uppfattar de färger, vibrationer i former och massor av energi.Vid kusten, främst vid flodmynningen kommunicerar träden med sina labyrinter av rötter som också blivit barnkammare, skydd och skafferi åt fiskar, skaldjur och andra organismer.

I leken är förmågan hos barnen att överleva stark, till och med att växa med ny kraft och riktning, trots lokala sammanbrott. Föräldrarna försöker bryta mönster från sina förra förrhållanden och bygga upp ett fungerande system som bonusfamilj. För att kunna bryta gamla vanor tror föräldrarna att de måste leva ett ett nomadiskt liv närmare naturen. Familjen Rhizome lever i ett så kallat intermezzo, där resan inte har en början eller slut. I filmen får vi följa mammans vardag med de fyra barnen, sina egna och partnern Davids- i skogarna, på stränderna, på vägarna och i det gamla 1800-tals gården, där avsaknad av bekvämligheter sätter ljus på frågor om människans livsvillkor nu och då. Över de filmade scenerna löper mammans egna dagboksanteckningar och då och då bryter nyhetsinslag in, med rapporter om bränderna, om demonstrationerna som var politiskt laddat.

Filosofen Gilles Deleuze jämför varat med ett träd. Ett träd växer tills det når sitt slut. Jag har byggt upp en storyline där en familj jämförs med ett träd i en skog. likt Deleuzes träd expandera den utåt med hjälp av mer eller mindre underjordiska stammar, så att nya trädstammar kan växa upp ur marken en bit ifrån varandra. Stammarna kan vara självständiga träd eller delar av samma individ.

“En rhizomatisk struktur motsätter sig kronologi och organisering, istället föredrar den ett nomadiskt system av tillväxt och spridning. Ett rhizom har ingen begynnelse och inget slut; den är alltid i mitten, mellan saker, innevarande, intermezzo.” Du vet inte vad du blir. Du tar hela tiden nya vägar. Du blir det du gör och det förändras över tiden.

Regisör, manus och filmfotograf: Natalie Sutinen
Medverkande: Siri Sutinen Lundqvist, Ilyan Sutinen Lundqvist, Elvin Kander, Dante Kander, David Nord
Röst: Anna Wallander
Text: Kajsa Grytt och Natalie Sutinen
Editor, post- and sound designer, Vtx: David Nord

Projektlogg

Projektstart 2020-01-14

Projektet startades av Natalie Sutinen.

 

Filmbasen.se drivs av Film Stockholm med stöd av Region Stockholm och Botkyrka kommun

© Region Stockholm och respektive upphovsman. Läs mer om Filmbasen

Finansiärer

Film Stockholm

Botkyrka kommun