Kannibalkungen

Förtext/Intro:
”I regel förknippas kannibalism med föreställningar om att den som äter delar av en död fiendes eller väns kropp övertar en del av dennes styrka, mod eller andra goda egenskaper.”

Eftermiddag och solen har sjunkit lågt på himlen. Lampor från butiker och bilar lyser upp Stockholms innerstad. Patrik Adolphsson, en man i 40 års åldern i vit skjorta och slips, sitter på sitt kontor framför datorn och slösurfar. Han tittar på klockan som visar tio i fem. Nedräkning till arbetsdagens slut. En kvinnlig kollega, snyggt dressad runt trettio, sticker in huvudet på kontoret och frågar om ”Adolf” ska hänga med på en after work. Patrik tackar ja och ber om att få avrunda sitt arbete. Han scrollar ner på hemsidan som visar dagens nyheter och fastnar på en artikel:

”MÄNNISKOKRANIUM HITTAT I PÅSE I TRÄD”

Med öppen mun och stirrande ögon tar Patrik del av artikelns innehåll. Han är helt paralyserad. Pärlor av svett bildas i hårbotten och han lossar på slipsen som om det vore en strypsnara.
En annan kollega ropar efter Patrik utanför i korridoren. Patrik torkar pannan, stänger av datorn, tar på sig ytterrocken och lämnar kontoret.

Fyra, fem kollegor sitter i ett hörn på en sportbar och dricker öl. Hög musik överröstar sällskapets konversation. Någon drar ett skämt som knappt hörs men alla skrattar ändå. Utom Patrik. Han sitter i andra tankar. Den stirrande blicken har fästs på något utanför fönstret. Kanske på en förbipasserande bil, cykel eller kanske på ingenting. Patrik kan bara fokusera på en krypande, stark oro som krampaktigt huggit tag i hans bröst. Någon ger honom en ryggdunk och frågar hur han mår. Patrik tar en klunk öl och ger ifrån sig ett frånvarande leende. Strax sedan skiljs sällskapet åt.

Kväll. Någonstans på Södermalm. Patrik sitter på en bänk och röker. Funderar. Han är i färd med att ringa en taxi när en sminkad, lättklädd kvinna sätter sig bredvid honom på bänken, lite för nära för att inte upplevas närgånget. Kvinnan frågar om Patrik är intresserad av att ha lite kul. Patrik ser förvånat upp, tvekar, stoppar ner telefonen i rockfickan och tackar sedan ja till erbjudandet. Han följer med kvinnan till en bakgata. När Patrik är i färd med att dra ner gylfen kliver två storvuxna män fram från en skymd portuppgång. Männen trär en plastpåse över Patriks huvud samt en strypsnara runt halsen. De drar sedan in Patrik i en skåpbil och försvinner från platsen med en rivstart.

Patrik vaknar till medvetande. I en matsal som hämtat från ett medeltida kungahus sitter han bunden på en stol i bara underkläder. Runt munnen sitter en munkavel. En öppen brasa sprakar i bakgrunden och intill honom står ett uppdukat bord med vackert porslin. På väggarna hänger gamla målningar med kraftiga guldfärgade ramar. En antik klocka hörs ljuda högt. Som på en given signal tågar en handfull maskerade gestalter in på rad i salen. De bär kåpor och i händerna håller de stora och vassa knivar och gafflar. Alla i olika utformningar och storlekar. I bakgrunden spelas klassisk stråkmusik. Patrik försöker skrika men får inte fram något mer än stönande läten. Alla sätter sig till bords utan en person som ställer sig bredvid den fastspända mannen. Personen tar av sig sin kåpa och visar sitt ansikte. Det är en kvinna med svart hår och ett brett leende. På bröstet sitter en namnskylt; ”Fru Vessla”.

Fru Vessla klappar Patrik på huvudet och hälsar honom välkommen till kvällens festmåltid. Hon berättar för sällskapet att det är med viss sorg som de denna gång har samlats kring matbordet. Mannen som sitter fastspänd på stolen är nämligen Herr Grävling - som känt är en framträdande deltagare i församlingen - men har på grund av ytterst vårdslös hantering av församlingens matrester äventyrat dess fortsatta existens. Herr Grävlings beteende har nu lett till att allmänheten funnit matrester, det vill säga benpipor och ett kranium, i en påse. För de som kräver bevis i frågan hänvisas till tidningsartiklar och tv-inslag tillägger Fru Vessla. Patrik blundar hårt, klämmer fram tårar. Han mumlar, vill säga något men rösten görs inte hörd.

Fru Vessla anmodar församlingen att höja sina glas och utbringa en sista skål för Herr Grävling. Hon tackar honom för allt han gjort för församlingens medlemmar och informerar samtidigt honom om att de i gengäld självklart kommer att stötta Herr Grävlings fru och barn ekonomiskt. De vet att han är dödssjuk och därför sökt sig till församlingen, men tyvärr var hans tid nu slut. Tårar rinner längs Grävlings kinder.

Församlingen reser sig upp från bordet, greppar sina medtagna knivar och gafflar och ställer sig ordnat på kö framför Fru Vessla, som i sin tur trär på sig sin kåpa. Hon ger Fru Tiger, Herr Björn och Herr Oxe företräde i kön efter deras tidigare gedigna insats. Hon lägger sin varma hand över varje medlem, en efter en, och tilltalar dem med sina djur-alias och önskar dem en smaklig måltid. Fru Tiger skär ut ett stycke kött från Herr Grävlings bröstkorg. Grävling kvider och skakar av smärta så kraftigt att pinnstolen nästan tippar omkull.

Herr Björn står på tur. När han kliver fram till Herr Grävling hörs ett ljud från bakre delen av matsalen. En man klädd kåpa och ett lila band virad över nacke och bröst träder fram till de övriga. I handen håller han i en stav gjord i silver med ett människokranium trätt ovanpå. Det uppstår tystnad i salen. Församlingens medlemmar håller andan. Mannen i lila band ifrågasätter medlemmarnas upptåg. Han, i egenskap av ”Alfa-status” bestämmer hur bestraffningar sker och inte sker inom församlingen. Han poängterar syftet med, varför de äter människor och hur sjuka de tidigare varit men nu alla är på bättringsvägar. Församlingen måste hållas intakt, utan inre konflikter. Till varje pris.

Mannen, med texten ”Herr Varg” följt av ”Alfa” ingraverat i en liten mässingsskylt på bröstet stirrar med dömande, ond blick på Fru Vessla och de övriga medlemmarna. Fru Vessla ifrågasätter Herr Vargs rätt att avbryta bestraffningsritualen och upplyser honom om att han faktiskt varit tjänstledig och därigenom saknade rådande inflytande. Herr Varg höjer silverstaven och pekar på den. Han vill än en gång påminna om hans maktposition och att innehavaren av silverstaven utgör det yttersta vetot inom församlingen. Nu trär en kvinna fram från sällskapet. Hon tar av sig sin kåpa. På småländsk dialekt håller hon med Herr Varg och anser att bestraffningen av Herr Grävling är för sträng. Hon ställer sig intill Herr Varg för att markera sin lojalitet. En man gör likadant. Och en till. Nu är församlingen uppdelad i två läger med Herr Varg och Fru Vessla på varsin spets. Fru Vessla är ursinnig.

Mitt emellan planhalvorna sitter Herr Grävling och iakttar skådespelet. Han pendlar mellan hopp och förtvivlan. Herr Oxe kliver hastigt fram och grabbar tag om Herr Grävlings arm. Med ett våldsamt bett sliter Herr Oxe av en bit kött från Grävlings underarm. Herr Varg rasar i ilska och drämmer silverstaven i huvudet på Herr Oxe som faller hårt till golvet. Fru Vessla nickar åt Herr Björn som flyger på Herr Varg, skallar honom över näsroten och berövar honom silverstaven. En kvinna kastar sig runt Herr Björns hals och försöker få tag på silverstaven, som Herr Björn tappar till golvet. Flera ur sällskapet försöker nu få tag på staven med rungande slag och sparkar, stänkande blodvite och makabra skrik till följd. Det råder kaos inom församlingen. Någon har kört en gaffel i nacken på en annan, Fru Vessla sitter gränsle över Herr Varg och försöker strypa honom, men någon annan kommer till Vargs undsättning och slår en vas i huvudet på Fru Vessla. Och så fortsätter det. Församlingens middag utvecklar sig till ett blodigt inferno. Herr Grävling blundar. Gråter, skrattar, skriker. Hela scenariot som utspelat sig framför hans ögon är surrealistiskt.

De fasansfulla skriken som ekar mellan väggarna börjar klinga av. Herr Grävling ser upp och finner sig liggandes på stolsryggen på golvet. Med hjälp av en porslinsskärva tar han sig loss och upp på fötter. Runt omkring sig ligger blodiga kroppar. Någon jämrar sig i smärta, en annan gapar stort med öppna sår i panna och kind. Framför Herr Grävlings fötter ligger silverstaven. Han plockar sakta upp den och begrundar den från ände till ände. Den är gammal och anrik. I skaftet är flera djurraser ingraverade. Sista är Herr Varg - Alfa. Herr Grävling svingar staven som en käpp och ler. Han finner sedan Herr Varg liggandes livlös i en onaturlig kroppsställning. Herr Grävling trär av honom det lila bandet och knyter det runt sin hals. Han tar sedan upp en kniv och gaffel från golvet, plockar ihop lite rester på en tallrik och sätter sig till bords. Klassisk musik hörs ljuda och den öppna spisen brinner fortfarande med livfulla lågor. Herr Grävling dricker ett glas vin och penetrerar ett blodigt finger med sin gaffel. Leendet växer fram i hans ansikte.

SLUTTEXTER

KLIPP
Herr Grävling sitter i ett sjukhusrum. Armen är bandagerad. Mitt emot honom sitter en läkare. Herr Grävling, Patrik Adolphsson, får förklarat för sig att hans cancer plötsligt avtagit och att läkarna aldrig sett något liknande tidigare. Adolphssons värden är otroliga. Adolphsson ler mot sin fru och tackar läkaren för det glädjande beskedet.

SLUTTEXTER FORTSÄTTER.

SLUT.

Projektlogg

Projektstart 2017-01-09

Projektet startades av Fredrik Hellqvist.

 

Filmbasen.se drivs av Film Stockholm med stöd av Region Stockholm och Botkyrka kommun

© Region Stockholm och respektive upphovsman. Läs mer om Filmbasen

Finansiärer

Film Stockholm

Botkyrka kommun