I väntan på morgondagens frälsning

En resa i en sjuk människas inre, in i en värld av paranoia och vanföreställningar, där jaget inte kan överleva, där vi alla är bortom all räddning, i väntan på morgondagens frälsning, och destinationen har någon annan ställt in åt oss och slutdestinationen är dödsriket.

2005 - 2007 bodde jag i London, där jag jobbade i Westminster Abbey Bookshop och levde i ett kollektiv på ungefär tolv personer. En av mina kamrater i kollektivet insjuknade i schizofreni, och det var både skrämmande och fascinerande att bevittna, hur han gradvis tappade kontakt med verkligheten, blev alltmer paranoid och avskärmad från oss andra, för att till slut försvinna helt ur våra liv.

Ända sen dess har jag velat göra en film om en person i en schizofren psykos, att med fantasins hjälp närma sig det sjuka tänkandet, se på världen med samma ögon. Jag är också väldigt intresserad av Sigmund Freud & C.G. Jung, främst av allt deras associerande kring drömmar, och nu, i och med att jag, tillsammans med Jakob, äntligen slagit slag i saken att skriva det där manuset, bestämde jag mig för att kombinera mitt intresse för psykoser & drömtydning. Filmen är alltså tänkt som en freudiansk tolkning av en schizofren ung mans sista dag i livet.

Visuellt fortsätter vi på temat psykos i filmens bildspråk, som kommer överenstämma med karaktärens point of view. Det blir i vissa fall extremt för att illustrera paranoia, samtidigt som det vid andra tillfällen blir bedrägligt uppriktig. Tillsammans med en ljudbild som ständigt kontrasterar mot bilden får karaktären alltid en känsla av att något inte står rätt till, även om han inte kan sätta fingret på det.