I skuggan av en hjalte/Che och min riktiga...

Arbetstiteln Che och min riktiga pappa har andrat namn till I skuggan av en hjalte och produceras av Silverosa film, Anna Byvald.

Jag befinner mig for tillfallet fortfarande i Costa Rica hemma hos min styvpappa som jag ifragasatter varje dag stackarn. Han ser valdigt gammal ut jamsides min jamnariga fru som han har. Hon ar bara sju ar aldre an mig. Allt ar lite konstigt mellan osa. Ibland exploderar jag, grater, skriker och efter stormen skrattar vi och gor de saker som vi har saknat att gora sedan min styvpappa lamnade oss.

Det finns tva olika narrativ i den har historien och det ar det som jag borjar tycka verkar interesant. Inspelningarna gar bra. Pa senaste tiden har jag filmat mycket sjalv. Ibland mar jag daligt nar jag missar en bra komentar eller en stund da min pappa oppnar sig och berattar nagot som for mig blir omojligt att aterberatta. Men arbetet fortskrider. Det kanske ar bra att bara emotionell och ifragasatta i forsta taget utan kameror och sedan fraga utan att lagga sig i nasta gang. Ta avstand i fragan med kameran i handen.

Peace/ Irene i Costa Rica

Jag har nu varit pa Cuba i nastan en vecka. Det som ingen trodde skulle kunna vara mojligt blev mojligt. JAg fick tag pa en gammal van till min biologiska pappa som slogs vid hans sida under revolutionen i Nicaragua och gick igenom hans militartraning pa Cuba. Vidare hittade jag huset som han levt i. Familjen dar mindes honom som en av de roligare, snackiare och finare av internacionalisterna som hade bott i det huset. Det mest fantastiska av resan var verkligen att jag faktiskt hittade den kvinnan som min pappa sag som hans mor pa Cuba och som han bodde hos i nastan tre ar. Hon kallades for la Fransesa och vi hade fatt vaga anvisningar om vart hon bode. Genom att fraga oss runt med ett kamera team lyckades vi till slut hitta henne. Jag sag henne och borjade grata omedelbart. Tararna kunde inte sluta rinna nar de sa att de hade vantat i nastan 29 ar pa att jag skulle komma hem till dem och hamta min biologiska pappas dokument..

Nu är det dags för att planera resan till Cuba, Costa Rica och El Salvador. Jag har kontaktat en del personer som jag ska intervjua men vad gäller Cuba är det svårt att få tag på folk. Många på Cuba är misstänksamma vad gäller allt som har med medier och kriget att göra. Cuba kommer nog att bli sen svåraste platsen att filma på.

Jag ska filma min styvpappa i Costa Rica och honom har jag inte pratat med sedan 2005 så det kommer också att vara en känslomässigt laddad bomb. I El Salvador kommer jag att röra mig på platser där min biologiska pappa levt, där jag är född och försöka illustrera det livet som min mamma hade med min pappa under kriget.

Även om jag knappt kan bärga mig för att påbörja resan så finns det något inom mig som skriker av ångest inför den känsloladdade tid som jag kommer att uppleva...

Juryns motivering:

"Juryn ger priset till en film som kommer att berättas med kärlek, poesi och starka bilder. Filmen handlar om välvilliga beslut som påverkar flera generationer på ett sätt som ingen kunde ana.”

- Jag är väldigt lycklig och det är en kick och en spark i baken att forstsätta med mitt arbete. Att få priset visar att allt mitt nerlagda arbete kommer att ge resultat, säger vinnaren Irene Lopez.

- ”Che - och min riktiga pappa” är en film som kommer att uppmärksammas. Irene Lopez är en ovanlig begåvning som jag ser fram emot att få följa. Till nästa år kommer vi att öka prissumman för att ytterligare skapa intresse runt Örebropitchen, säger Jesper Bergom-Larsson.

Nu rullar projektet Che och min riktiga pappa!
Efter att ha suttit och redigerat på Fanzingo fram till tre på natten sov jag två timmar och tog tåget till Örebro. Jag var helt medveten om att mina ögon var rödsprängda och jag var rädd för att jag skulle tappa mig i pitchen då jag var helt sömnig och yr.. Men pitchen gick fram och nu står jag här lycklig som man bara kan bli när man till en början inte ens var uttagen och sen vinner hela grejen!

Jag fick nämligen veta att bara sex filmen hade gått vidare och att jag var sjua.. Men så var det någon som hoppade av och då fick jag ju hoppa in! Jag kom tvåa, eller.. hehe Jag kom sjua in i tävlingen men vann!! Bättre känsla får man leta efter..

Che och min riktiga pappa vann tempo dokumentärfilms festivalens pitch tävling vilket gör att Filmpol Stockholm går in med 10 000 kr som exekutiva producenter till filmen!

Det känns helt fantastiskt! Dessa pengar kommer jag att verkligen ha nytta av när jag åker till Latinamerika för att filma resten av filmen.

Förutom detta har jag nu bokat min resa till Cuba, El Salvador och Costa Rica!
Nu rullar det äntligen för Che och min riktiga pappa! Jag är så tacksam för alla ni som hjälp mig på vägen! Ni är bäst!

Tjo hoo..

Filmen har nu blivit beviljat 20 000 kr i resebidrag för jag ska kunna göra research på Cuba om min biologiska pappa. Resan kommer att ske i december 2009.

Jag är oerhört tacksam och kan bara säga att: JAG ÄLSKAR KONSTNÄRSNÄMNDEN!

Ibland så händer det..

Trailern som finns på youtube är ett smakprov av hur filmen kommer att gestaltas. Det är ingen färdig trailer eller pilot. Jag arbetar nu på att göra en kortare trailer endast för webben och en pilot som ska uppta nästan 40-50 % av den färdiga filmen.

Det är tänkt att filmens karaktär ska vara lite som i trailern. Det som jag också jobbar på vad gäller den nya trailern och piloten är att på ett pedagogiskt sätt förklara historien bakom den politiska utvecklingen för att också förklara hur just dessa revolutioner påverkade mig och min familj.

Jag känner mer och mer att denna film håller på att bli en studie för mig i både historia, politik, geografi och terapi.

Projektet startades av Irene Lopez.