Den sista hummerfiskaren

En berättelse om fyra generationer hummerfiskare från Sveriges västligaste ö, en film om en pappa som under decennier befunnit sig ensam på havet och en dotter som återvänder hem i ett försök att ta sig an vågorna och föra arvet vidare.

” Där vågorna brusar och stormarna gnyr. Där bränningen dånar och saltvatnet yr. Där stiger ur havet den bygd som är vår. Den som från fäder till ungdomen går. ”
Detta var min första tatuering, jag hade just fyllt 18 år och flyttat till London. Sedan följde 12 siffror längst ryggraden. Koordinater till den ö som jag är uppvuxen på, Nordkoster. Sveriges västligaste bebodda ö. En liten karg yta på 4 km2 belägen mitt i Nordatlanten, 1 landmil utanför det bohuslänska fastlandet.
Min pappa fick tre döttrar, jag är yngst. Ledet av väderbitna, bofasta öbor som beger sig ut på sjön slutar med mig. Varför? Därför att jag aldrig fick lära mig att fiska hummer.
Man antog att intresset aldrig fanns. Men det gjorde det.
Jag, och mina systrar, lämnade ön tillsammans med vår mamma och det arv som i så många år gått från fäder till ungdom gick därmed oundvikligt förlorat.
Jag flyttade till London och sedan till Australien där jag bodde i nästan 10 år.
I början av 2015 kände jag för första gången i mitt liv en stark hemlängtan. Jag ville hem till min ö.
Jag vill göra en kortfilm där jag tar reda på vad detta arv verkligen betyder, inte bara för mig men också för min pappa och generationen innan honom. En generation som dragit sig tillbaka med alla sina historier och värderingar väl undangömda.
Jag tror att många människor som funderar över sina rötter tillslut hamnar i ”valet”. Val mellan att vilja ha mer men ändå känna att något gått förlorat. Jag vill få döttrar runt om i landet att säga: jag kan väl i alla fall få försöka.
Min generation har idag privilegiet att välja, våra valmöjligheter är oändliga. Men försvinner då också vårt ansvar? Måste man kräva sin plats tillbaka?
Jag kommer spendera en vinter på Kosterhavet och fiska hummer med min pappa. Jag vill lära mig allt det som jag aldrig fick, allt det jag borde kunna som Nordkoster-bo och hummerfiskardotter.
Jag kommer, genom min berättelse, inte bara ta reda om jag har vad som krävs för att upprätthålla detta arv utan också låta de som stannade kvar på ön få berätta sin historia och med det skildra ett generations- och samhällsskifte i stort.

Projektlogg

Projektstart 2017-08-10

Projektet startades av Karolin Axelsson.

 

Filmbasen.se drivs av Film Stockholm med stöd av Stockholms läns landsting och Botkyrka kommun

© Stockholms läns landsting och respektive upphovsman. Läs mer om Filmbasen

Finansiärer

Film Stockholm

Botkyrka kommun