De sista ålafiskarna

Projektbeskrivning:
Ålen, en märkvärdig varelse i våra vatten. I dess spår har traditioner och skrönor vävts fram i såväl muntlig som skriftlig berättartradition. Ålen väcker förundrad, inte minst för sin förmåga att företa en häpnadsväckande långa resa. En resa som börjar i Sargassohavet och sträcker sig hundratals mil bort, bland annat till vår svenska kust. Här söker den sig upp i vattendragen, för att under många år växa och förvandlas från glasål till gulål i våra insjöar. Därefter återstår den långa lekvandringen över Atlanten igen, och slutar först där den en gång började – i Sargasso.
Idag är ålen en akut hotad art och fisket utförs endast av några få yrkesfiskare med tillstånd. Dessa fiskare bedriver ett småskaligt fiske utifrån gamla fångstmetoder. De förädlar sin ål och anordnar ålagillen i sina ålabodar. Ålafiskaren vet ålens värde och deras hårda arbete handlar inte bara om fiske och förädling, utan innefattar även åtgärder för att denna sällsamma fisk ska överleva och öka till antal i våra vatten.
Jag har under en säsong följt tio ålafiskare och deras liv vid Hanöbukten i Skåne och vill utifrån mitt film- och intervjumaterial göra tre portträtt på ca 12-15 minuter.
Filminspelningen är färdig. Jag har klippt klart del 1, men ljudet behöver bearbetning och text saknas. Får jag möjlighet att färdigställa denna del är min plan att söka stöd för redigeringen av de resterande två delarna från SVT och SFI.

Rolf Färm är fiskare i fjärde generation och har sedan 4 års ålder deltagit i fisket. Rolf lagar nät tillsammans med sina lejekarlar och visar hur en landhomma användes, ett redskap som inte brukas längre då fångsten är för liten. Han berättar hur han och hans farfar fick ta över fisket när Sverige mobiliserades och fadern blev inkallad. Om det hårda livet förr som fiskare, om matkulturen och om de fina stunderna vid ålaboden. Hur kusten förändrades och om hur han upplevde turismens intåg på stränderna vid Hanöbukten.