Samtal på transsibiriska

Projekttitel: Samtal på Transsibiriska. En dokumentärfilm om våra olikheter, om hur en person med Asperger Syndrom upplever världen.

Under en resa på Transsibiriska järnvägen sommaren 2016 spelade jag och min närmsta familj in film och ljud till en dokumentär om olikheter människor emellan. I samtalen under resans gång utgick vi från de kriterier som definierar Aspergers syndrom. Filmen är ett samarbetsprojekt mellan Monica Larsson, konstnär, Jakob Persson, som har diagnosen Aspergers syndrom och är Asperger informatör samt Hanna Persson, student från Mediagymnasiet.

Som konstnär, mamma till Jakob och lärare på en konstskola med elever med intellektuella funktionsvariationer har jag ofta reflekterat över hur det är att tänka på ett annat sätt och att ha en varierad funktion när man tar emot och organiserar sina sinnesintryck. Att ha förmågor som som varierar från dag till dag och ibland till och med mellan dygnets timmar.

Jag tänkte, vad kan vara en bättre inramning till ett samtal som pågår under en längre tid än att vistas på Transsibiriska järnvägen, där man är tillsammans under hela resan och har tid att utveckla tankegångar? Ingen måste gå iväg till möten, jobb eller kompisar. Samtidigt som man samtalar glider landskap och städer sakta förbi. Vetskapen att det skulle kunna bli jobbigt ibland och att krockar och konflikter skulle kunna uppstå under resan kunde gestaltas i filmen och förhoppningsvis kan leda till ökad förståelse för hur olika tankesituationer och beteenden ibland kan gå på kollisionskurs.

En film för att jag vill förstå och förhoppningsvis kunna dela med mig av den förståelsen till andra om hur det fungerar när man har en sorts högfungerande autism som Asperger synrom. ”Att inte se skogen för alla träden” är den filmen, det projektet. Filmen är inte färdigklippt ännu.

När jag fick min son Jakob visste jag inte vad Asperger syndrom var. Efter några år förstod vi att det var något som var lite annorlunda med honom. Han hade svårigheter att vara i grupp och blev överlastad av intryck vilket gjorde att han till exempel vandrade i ett mönster på en klippa utanför förskolan. Personalen sa till oss att vi skulle kolla upp och göra en undersökning vilket vi gjorde. Det tog många år för honom att få diagnosen Asperger syndrom och då fick vi det lite lättare att förstå vad vi kunde göra för att underlätta för honom.Under åren med Jakob och även i mitt arbete som konstnärlig handledare och lärare för personer med intellektuella funktionsvariationer har jag fascinerats av och funderat över hur en och samma person kan vara konstnärligt begåvad, göra fantastiska konstverk och ha en hög intellektuell nivå på vissa plan och ha jättestora svårigheter för andra helt vardagliga enkla saker.

En person med Asperger kan vara på en hög intellektuell nivå i vissa avseenden till exempel hålla en föreläsning inför stor publik och ändå svårt att knyta skosnören och ta en annan väg än den vanliga.

Under förberedelserna till filmen har vi pratat om att det kommer att vara jobbigt ibland och uppstå krockar och konflikter under resan som gestaltas i filmen.

När jag fick Värmdö kommuns arbetsstipendium samt bidrag från Ax:son Johnssons stiftelse, fick jag möjlighet att genomföra resan och spela in materialet till dokumentären. Vi var två som filmade och spelade in ljud, jag och Hanna Persson som arbetat med flera filmproduktioner på Mediagymnasiet. Se länken till "Bakom stängda dörrar"

Syftet är att göra en film om hur en person upplever världen som har Asperger Syndrom. Vi ställde frågor om kommunikation och socialt samspel, om svårighet kunna läsa “mellan raderna” när man har Asperger Syndrom, svårigheten att höra det outtalade. Det som vi, som är så kallade neurotypiker gör utan att tänka på det, vi läser automatiskt av kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Kan man underlätta förståelsen mellan så kallat neurotypiska personer och personer inom autismspektrumet? Genom Jakobs berättelse, kan hans ord bli en pusselbit av att förstå hur han specifikt fungerar och kan det vara representativt även för hur andra kan tänka och förstå annorlunda? I alla fall hoppas vi att det kan ge några ledtrådar om hur det kan fungera för en person med Asperger syndrom. Filmen handlar om Jakob och hans sätt att fungera och vi hoppas att förståelsen för hur han fungerar kan öppna upp för en förståelse hur man kan fungera på ett annorlunda sätt.

I våra samtal pratade vi bland annat om hur det sinnena fungerar3 för en person med Asperger. Jakob berättar att han inte kan ”svepa” med ögonen, han kan inte se ett rum i sin helhet, han ser varje detalj för sig.

Jakob tolkar saker bokstavligt. Varför kan inte människor säga med de menar? Metaforer, ironiska uttryck är svåra att förstå. Jakob säger i filmen att det tar ork att översätta vad folk säger till det de menar. Att det tar ork att omtolka, att den första förståelsen är alltid bokstavlig.

“ Det enda man har att gå på är det sagda ordet” säger Jakob i filmen. Då blir det jobbigt om saker ändras utan att man tydligt kommit överens om det. Eftersom en  person inom autismspektrumet saknar en stor del av “det totala språket” som vi neurotypiker använder, när de inte kan läsa miner, kroppsspråk, betoningar automatiskt missar de en massa information. För oss ”normala” är det den största delen av kommunikationen det som inte sägs i ord. Det kan göra att man som Jakob missar en del av information som förmedlas under ett samtal.

Han pratar också om att det är lätt att fastna på detaljer, att inte se skogen för träden, att han inte kan se en helhet, inte se med vidvinkel bara varje detalj för sig, bit för bit. Han pratar om att bara kunna se inzoomat. Om han fastnar på en detalj och om detaljen är fel så ser han inte sammanhanget. Jakob blir mycket trött av alla intryck, och när han blir trött blir han också mycket fyrkantigare. Fastnar lättare på detaljer och då stannar samtalet av.

I filmen pratar vi också om också specialintressen som är vanligt hos personer inom autismspektrumet, hos Jakob har de ofta att göra med att avskärma sinnesintryck som översvämmar hjärnan. För Jakob kan det vara att läsa, att spela dataspel, och att laga mat.

Vi pratade om att  ha en annorlunda perception, till exempel som hos Jakob att inte ha ett luktsinne, att ha jättebra hörsel, ha syn för detaljer, inte se helhet och svårt med vissa kläder. Han har också svårt att föreställa sig hur lång tid något tar.
   
”Att inte se skogen för alla träden” är en film för att förstå och kunna dela med oss till andra om hur det fungerar när man har en högfungerande autism som Aspergers syndrom. Filmen vill också förmedla de positiva aspekter som umgänge med människor med funktionsvariationer skapar: Genuina relationer där lyssnandet och närvaro står i fokus, något som vårt stressiga samhälle är i större behov av än någonsin. Vi har alltså något positivt att lära av varandra, vare sig vi är välfungerande i samhällssystemet eller i behov av större omsorg för att bli sedda som de människor vi är.

Några av de scener som vi filmade ligger som en pilot på länken

Vi söker nu medel fför att klippa materialet. Samt för att kunna texta filmen på svenska och engelska.

Monica Larsson, Gustavsberg 2017-02-20

www.monicalarsson.se
[email protected]
Mobil: 070 412 37 82

Projekttitel: Att inte se skogen för alla träden. En dokumentärfilm om våra olikheter, om hur en person med Asperger Syndrom upplever världen.

Under en resa på Transsibiriska järnvägen sommaren 2016 spelade jag och min närmsta familj in film och ljud till en dokumentär om olikheter människor emellan. I samtalen under resans gång utgick vi från de kriterier som definierar Aspergers syndrom. Filmen är ett samarbetsprojekt mellan Monica Larsson, konstnär, Jakob Persson, som har diagnosen Aspergers syndrom och är Asperger informatör samt Hanna Persson, student från Mediagymnasiet.

Som konstnär, mamma till Jakob och lärare på en konstskola med elever med intellektuella funktionsvariationer har jag ofta reflekterat över hur det är att tänka på ett annat sätt och att ha en varierad funktion när man tar emot och organiserar sina sinnesintryck. Att ha förmågor som som varierar från dag till dag och ibland till och med mellan dygnets timmar.

Jag tänkte, vad kan vara en bättre inramning till ett samtal som pågår under en längre tid än att vistas på Transsibiriska järnvägen, där man är tillsammans under hela resan och har tid att utveckla tankegångar? Ingen måste gå iväg till möten, jobb eller kompisar. Samtidigt som man samtalar glider landskap och städer sakta förbi. Vetskapen att det skulle kunna bli jobbigt ibland och att krockar och konflikter skulle kunna uppstå under resan kunde gestaltas i filmen och förhoppningsvis kan leda till ökad förståelse för hur olika tankesituationer och beteenden ibland kan gå på kollisionskurs.

En film för att jag vill förstå och förhoppningsvis kunna dela med mig av den förståelsen till andra om hur det fungerar när man har en sorts högfungerande autism som Asperger synrom. ”Att inte se skogen för alla träden” är den filmen, det projektet. Filmen är inte färdigklippt ännu.

När jag fick min son Jakob visste jag inte vad Asperger syndrom var. Efter några år förstod vi att det var något som var lite annorlunda med honom. Han hade svårigheter att vara i grupp och blev överlastad av intryck vilket gjorde att han till exempel vandrade i ett mönster på en klippa utanför förskolan. Personalen sa till oss att vi skulle kolla upp och göra en undersökning vilket vi gjorde. Det tog många år för honom att få diagnosen Asperger syndrom och då fick vi det lite lättare att förstå vad vi kunde göra för att underlätta för honom.Under åren med Jakob och även i mitt arbete som konstnärlig handledare och lärare för personer med intellektuella funktionsvariationer1 har jag fascinerats av och funderat över hur en och samma person kan vara konstnärligt begåvad, göra fantastiska konstverk och ha en hög intellektuell nivå på vissa plan och ha jättestora svårigheter för andra helt vardagliga enkla saker.

En person med Asperger kan vara på en hög intellektuell nivå i vissa avseenden till exempel hålla en föreläsning inför stor publik och ändå svårt att knyta skosnören och ta en annan väg än den vanliga.

Under förberedelserna till filmen har vi pratat om att det kommer att vara jobbigt ibland och uppstå krockar och konflikter under resan som gestaltas i filmen.

När jag fick Värmdö kommuns arbetsstipendium samt bidrag från Ax:son Johnssons stiftelse, fick jag möjlighet att genomföra resan och spela in materialet till dokumentären. Vi var två som filmade och spelade in ljud, jag och Hanna Persson som arbetat med flera filmproduktioner på Mediagymnasiet. Se länken till "Bakom stängda dörrar"

Syftet är att göra en film om hur en person upplever världen som har Asperger Syndrom. Vi ställde frågor om kommunikation och socialt samspel, om svårighet kunna läsa “mellan raderna” när man har Asperger Syndrom, svårigheten att höra det outtalade. Det som vi, som är så kallade neurotypiker2 gör utan att tänka på det, vi läser automatiskt av kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Kan man underlätta förståelsen mellan så kallat neurotypiska personer och personer inom autismspektrumet? Genom Jakobs berättelse, kan hans ord bli en pusselbit av att förstå hur han specifikt fungerar och kan det vara representativt även för hur andra kan tänka och förstå annorlunda? I alla fall hoppas vi att det kan ge några ledtrådar om hur det kan fungera för en person med Asperger syndrom. Filmen handlar om Jakob och hans sätt att fungera och vi hoppas att förståelsen för hur han fungerar kan öppna upp för en förståelse hur man kan fungera på ett annorlunda sätt.

I våra samtal pratade vi bland annat om hur det sinnena fungerar3 för en person med Asperger. Jakob berättar att han inte kan ”svepa” med ögonen, han kan inte se ett rum i sin helhet, han ser varje detalj för sig.

Jakob tolkar saker bokstavligt. Varför kan inte människor säga med de menar? Metaforer, ironiska uttryck är svåra att förstå. Jakob säger i filmen att det tar ork att översätta vad folk säger till det de menar. Att det tar ork att omtolka, att den första förståelsen är alltid bokstavlig.

“ Det enda man har att gå på är det sagda ordet” säger Jakob i filmen. Då blir det jobbigt om saker ändras utan att man tydligt kommit överens om det. Eftersom en  person inom autismspektrumet saknar en stor del av “det totala språket” som vi neurotypiker använder, när de inte kan läsa miner, kroppsspråk, betoningar automatiskt missar de en massa information. För oss ”normala” är det den största delen av kommunikationen det som inte sägs i ord. Det kan göra att man som Jakob missar en del av information som förmedlas under ett samtal.

Han pratar också om att det är lätt att fastna på detaljer, att inte se skogen för träden, att han inte kan se en helhet, inte se med vidvinkel bara varje detalj för sig, bit för bit. Han pratar om att bara kunna se inzoomat. Om han fastnar på en detalj och om detaljen är fel så ser han inte sammanhanget. Jakob blir mycket trött av alla intryck, och när han blir trött blir han också mycket fyrkantigare. Fastnar lättare på detaljer och då stannar samtalet av.

I filmen pratar vi också om också specialintressen som är vanligt hos personer inom autismspektrumet, hos Jakob har de ofta att göra med att avskärma sinnesintryck som översvämmar hjärnan. För Jakob kan det vara att läsa, att spela dataspel, och att laga mat.

Vi pratade om att  ha en annorlunda perception, till exempel som hos Jakob att inte ha ett luktsinne, att ha jättebra hörsel, ha syn för detaljer, inte se helhet och svårt med vissa kläder. Han har också svårt att föreställa sig hur lång tid något tar.
   
”Att inte se skogen för alla träden” är en film för att förstå och kunna dela med oss till andra om hur det fungerar när man har en högfungerande autism som Aspergers syndrom. Filmen vill också förmedla de positiva aspekter som umgänge med människor med funktionsvariationer skapar: Genuina relationer där lyssnandet och närvaro står i fokus, något som vårt stressiga samhälle är i större behov av än någonsin. Vi har alltså något positivt att lära av varandra, vare sig vi är välfungerande i samhällssystemet eller i behov av större omsorg för att bli sedda som de människor vi är.

Några av de scener som vi filmade ligger som en pilot på länken

Vi söker nu medel fför att klippa materialet. Samt för att kunna texta filmen på svenska och engelska.

Monica Larsson, Gustavsberg 2017-02-20

www.monicalarsson.se
[email protected]
Mobil: 070 412 37 82

Skrivet av: Monica larsson

Relaterade filmklipp

Nya filmklipp

 

Filmbasen.se drivs av Film Stockholm med stöd av Stockholms läns landsting och Botkyrka kommun

© Stockholms läns landsting och respektive upphovsman. Läs mer om Filmbasen

Finansiärer

Film Stockholm

Botkyrka kommun