Alba Lange om Talangveckan på Fårö

Publicerad: 2015-06-27

Veckan efter midsommar, i samband med Bergmanveckan på Fårö, samlades 23 utvalda filmskapare från hela Sverige för att se föreläsningar, möta filmbransch och knyta kontakter på Fårö och Sudersands långa strand. En av de som Filmbasen sände ut till Talangdagarna var Alba Lange. Hon gick ut gymnasiet för drygt ett år sedan ochhar sedan dess ägnat den tiden åt att prova på så många funktioner inom filmbraschen som möjligt. Hur mycket kände du till om Bergmanveckan och Talangdagarna när du sökte?
– Jag såg en artikel på hemsidan om det från från förra året och nappade direkt. En släkting som har varit på Bergmanveckan varje år sa att; det klart du måste komma! Vi deltagare i Talangdagarna är ju lite avskilda från restan ev veckan,men det är bra att vi får vara vår egen lilla filmklubb. Vad har varit roligast hittills på Talangdagarna?
– Dels att få se varandras filmer, det är skönt att det blir så avdramatiserat. Ibland ser du en film och föreställer dig att regissören så fantastisk, nästan omänsklig. Så visar det sig att det bara är en vanlig människa.Och tvärt om också, bilden av en människa förändras när man får se vad den gör. Det var också givande att få lyssna på föreläsarna och se hur olika de är. Till exempel Marcus Lindeen som var väldigt energisk och dök ner i allt, alltid var uppe i projekt och ville ha roligt. Jämfört med Anna Eborn, som också gör mycket och är engagerad, men har en helt annan attityd till det hon gör, och där det var en helt annan stämning i lokalen än när till exempel Marcus pratade. Vad har varit värst?
– Det har varit väldigt intensivt, med långa dagar, när jag går och lägger mig har vi gjort så mycket och så sent att jag nästan har insomnia. Annat som kan vara både bra och dåligt, men är bra här, är att när vi träffas så många filmare och kommer varandra så nära blir det svårt att vara kritiska till varandra. Det är bra att höra snäll konstruktiv kritik, men kan bli fel om man snöar in sig på det bland filmare, och glömmer bort att publiken inte är det. Vad kommer du att ta med dig härifrån?
– Jag tar framför allt med mig mycket inspiration för att börja arbeta. Just nu är jag nämligen lite i limpo för var jag ska börja jobba. Jag har känt mig tom men nu börjar det klia i fingrarna igen. Temat med förhållandet regissör-producent, och efter föreläsningen med Helen Ahlsson så har vi mer koll på det, även om det fortfarande känns lite okänt vad det verkligen är i praktiken. Men jag är inte lika långt ifrån att kunna leta producent nu. Om du får drömma så stort som möjligt- hur ser den drömmen ut då?
– Jag vill ju gärna testa längre format, även om jag just nu är inne på kortfilm och testar att göra en minuts fragmentariska experiment. Men att få utmana mig själv i det och börja jobba med röda trådar och försöka se hur allt hänger ihop. Jag kan inte säga alls var jag är om flera år men vet att jag kommer hålla på med film. Du tycker om att testa nya sätt och arbetar också mycket med bilder, teknik och transmedia har jag förstått?
– Jag skulle inte kunna göra film bara med kamera, för mig handlar det mycket om att experimentera och kunna leka med bild, ljus och animationer. Jag har många intresseområden som är med och lyfter filmen.